27 sep 2014

Stefan Edman hade en krönika i Bohusläningen i juli. Med hans tillätelse återger vi den här:

Svenska Kyrkans nya ärkebiskop Antje Jackelén höll nyligen ett bejublat sommarprogram i radions P1. Efteråt chattade hon med folk som tidigare betraktat tro och andlighet som något katten släpat in – men nu kommit på andra tankar och önskade fördjupa sin reflektion över livsfrågorna.

Vad säger oss detta? Inte att fler svenskar nödvändigtvis vill besöka kyrkans söndagsgudstjänster, döpa sina barn där eller viga sig för en präst. Den statistiken pekar snarare neråt. Kyrkan som system är allt färre intresserade av. Däremot att få samtala om de existentiella frågor vi alla delar – om livets mening, om sorg, glädje, missmod, förtröstan. Att tillsammans finna tolkningsmodeller för att även förstå och engagera oss i den stora världens utmaningar – rättvisa, alla människors lika värde, klimatförändringarna.

Här är Kyrkan definitivt en resurs, med sin långa idétradition och erfarenhet av möten med människor. Och med sin stab av kunniga, välutbildade medarbetare och ideellt engagerade.  Nyligen kom ”Ett biskopsbrev om klimatet” där Sveriges fjorton biskopar samlar sig till en lättillgänglig men tänkvärd analys där de visar att klimatkrisen inte alls bara handlar om vetenskap och teknik utan innerst inne är en fråga om värderingar, ledarskap och global rättvisa. Om andlighet och kultur i vid mening: Hur lever vi våra liv, som individer och samhälle? Vad är viktigt?

Sverige är rikt på det mest, men tyvärr ganska fattigt på arenor där livsfrågor kan diskuteras, öppet och förbehållslöst. Men det finns faktiskt sådana platser, t ex Åh stiftsgård söder om Uddevalla, öppen för alla, med natursköna omgivningar och goda förutsättningar för inte bara kyrkans samlingar utan t ex företags-, förenings- och kommunkonferenser. Här samlas årligen tusentals människor till idéutbyte och inspiration.

Åh kan och borde utvecklas, inte avvecklas. Ändå har majoriteten i Göteborgs stiftsstyrelse beslutat sälja sitt kanske viktigaste ”varumärke” utåt. Jo, gården dras med underskott. Men driften pekar nu uppåt. Och Kyrkan är ju inte ett företag vilket som helst; den måste kunna leva med att stoppa in friska pengar i verksamheter den anser omistliga.

Domen faller i oktober.  Till dess: Tänk om, låt Åh leva vidare!